Bildväv-forts.

Nu återstår bara 4cm tills bildväven är klar och ovandelen på det som ska bli en kudde. Här ser man även hur trassligt det är på baksidan. I morgon bär det av till Filippinerna och nu ska axlarna få vila för det här projektet har gett en viss värk.

Årets spelare!

Årets spelare i vårt nobla korpfotbollgäng belönades med denna sexhövdade kobra, med tydliga influenser från vårt första klubbemblem, som även prytt omslaget på Turbonegros skiva "apocolypse dudes". Det är en handsmidd klädhängare i järn som är tillverkad i skolans ässja. Stängerna är drivna för att få sin kobraform och sedan fastnitade för hand. Den svarta färgen har kommit av linolja som värmts in i järnet. Riktigt roligt arbete.

Hållbar utveckling- tisdag!

Som varp till min bildväv har jag använt mig av Bockens lingarn, vet inte om just denna var bästa valet det känns lite tunt ibland men det har fungerat hittills. Jag tänker i varje fall fördjupa mig i lin i deluppgift två, ur användnings och miljösynpunkt. Alternativen var ylle eller bomull och då kändes detta roligast. Hittade förresten denna informativa korta film om kläder och dess miljöpåverkan, kan kanske vara något att visa för en högstadieklass. http://www.rebel-with-a-cause.de/movie/

Bildväv forts.

Vet inte hur det går till men har lyckats förvandla även detta projekt till ett vildmarksprojekt. Mönstret ser ju ut som "cammo"-mönster. Sammanfogningarna sker med lite blandade varianter. Ibland är det vanlig enkel tandning, ibland är det snärjning där trådarna går i varandra och stundtals så kallade hachurer där trådarna ligger omlott.

Hållbar utveckling!

Laddat med kaffe, snus och tofflor. Nu har jag kommit ytterligare 5 cm. Detta efter en hel dags arbete. Jag har räknat ut att det tar ungefär en timme för att väva 1 cm och då gäller det att göra det gott för sig.

Bildväv forts.

Pilligt värre är det här och en viss frustration över att hålla ordning på trådarna. Det är olika typer av garn. Både bomull, yllegarn och något syntetiskt. Alla har olika egenskaper och är olika tjocka vilket kräver en ständig avvägning över hur många varv man skall göra.

Börja med provväv!

Efter flera timmars slit så har jag lyckats träna på den lilla bildväven, varpat iordning den stora som jag skall använda och gjort en kedja som kant till mitt arbete. Inser att det här det kan ta tid!

Hållbar utveckling!

Nästa projekt i skolan är hållbar utveckling där det går ut på att illustrera en bild i från boken "Jorden sedd från ovan" av Yann Berthrand. Materialet skall vara noga utvalt och man skall gärna välja återvunnet material, saker man fått från loppis och reflektera vad det är gjort av. Materialets miljöpåverkan är också att tänka på. Ganska tidigt fick jag idén att göra en bildväv. Jag samlade på mig olika garner från olika "loppisar" i grönt som passade bilden jag valt att illustrera. Min snälla klasskamrat Stina hittade en ram åt mig på loppis och den kostade ynka 35 riksdaler. Tack. Min snälla klasskamrat nr. 2, Kristin, lånade ut sin hon hade hemma så att jag kunde göra en provväv. Tack igen. Bilden kommer från Madagaskar och på grund av förstörda åkermarker så tvingas bönderna odla på alternativa platser som dessa branta klippväggar. Det är detta fantastiska mönster jag skall försöka väva. Lite litteratur och bra instruktioner har jag lånat på biblioteket, av min mor och av Kristin.

Sömnadsprojektet

Sömnadsprojektet!

Nu är sömnadsprojektet avslutat, det blev givetvis en flanellskjorta. Som komplement för att få med vissa detaljer gjorde jag en pennkjol i gabardin.

Analys/ diskussion

Mycket av analysen kom med när jag skrev om resultatet. Det jag främst känner att jag vill förbättra är metodiken hur jag ska kunna lära eleverna något som jag själv inte känner mig helt säker på. Då menar jag framförallt i de mjuka materialen. Jag är ändå glad att jag lade så mycket tid och gjorde ett par byxor för enligt kunskapsprofilen så är det här som jag har störst brister. Håven däremot tyckte jag skulle bli så roligt att göra så jag var bara tvungen. Men även där har jag lärt mig massor. Ytbehandling, arbeta med pressmall till faner och nätknytning. Även trditioner är viktiga för mig. Jag gillar saker som har en historia och yrkesstolthet. Snickarbyxorna har använts av snickare i Frankrike och är utformade på ett speciellt sätt för att vara praktiska. Just håvar har väll inte använts så jättemycket historiskt men nät har ju varit livsviktigt för människan sedan urminnes tider. Att få lära sig det var i varje fall intrssant för mig och förhoppningsvis så kommer någon elev med fiskeintresse att fråga mig en dag hur man gör sitt egna nät. Pressmallning är också en beprövad metod som används till möbeltillverkning och t.ex. svepaskar. Förmodligen kommer man inte stöta på just möbeltillverkning i skolan men svepaskar eller en håv kommer nog vara aktuellt.

Resultat

Resultatet av mina två projekt är att det tar alltid mer tid än man tror. Även om man tycker att man startar i god tid så stöter man alltid på förhinder som drar ut på tiden. Håven är jag hyfsat nöjd med, väldigt många barnsjukdomar är det på den som man nu med enkla medel skulle undvika. Som exempel är förberedelse av ytor i pressmalen ett bra exempel. Hade man lagt tid på det innan hade det sparat mycket efterarbete. Misstagen blir väldigt tydliga när man böjer faner och kan nog vara frustrerande om man gjort det i skolan med elever som förväntar sig goda resultat. Men i de senare åldrarna skulle det förmodligen fungera även om det skulle kräva mycket hjälp av läraren. Själva limningen var ett kritiskt moment då limmet började härda redan efter 10 minuter och på vissa ställen skulle man haft mer lim som fyllde ut mellanrummen. Lacken täcker springorna i viss mån. Annars hade jag en tydlig arbetsbeskrivning i boken jag använde och det underlättade mitt arbete kopiöst mycket. Tydliga bilder visade hur man skulle gå till väga. Många misstag har man också gjort. Misstagen har inte varit så ödesdigra utan man har snarare krånglat till det för sig eller använt fel metoder men jag antar att det är så när man gör något första gången. Lite missnöjd är man just nu att man inte hunnit knyta nätet och tidsmässigt så tog jag på mig ett för stort projekt. Håv två som endast är pressad kommer förmodligen bli mycket bättre, formen ser man redan nu att den är jämnare.
Byxorna är jag nöjd med till slut. Så många fel och man får ideligen sprätta men ligger man i så blir det hyfsat till slut. Sömmarna är inte supersnygga men byxorna är rejäla och noga sicksackade så de inte ska fläkas upp någonstans. De ska ju användas som snickarbyxor och behöver vara slittåliga. Nästan allt jag gjorde blev fel första gången. Dragkedjan, fickorna och linningen fick jag göra om. Men till slut blev det okej. Misstagen gjorde att jag lärde mig hur man gör och det känns som man utveclats enormt mycket. Man börjar känna sig ganska säker på arbeta med mönster nu är frågan hur man gör för att lära ut. Det måste jag förbättra.

Klockan är 11.45. Deadlinen för bloggandet är 12. Byxorna är i princip klara. Idag har jag sytt ett knapphål till byxorna och lagt upp dom. Det enda som återstår är knappen och nitarna till fickorna. Fickorna som man trädde in kallas för stolpfickor. Litteraturen jag använt mig av till byxorna är:
Mönster konstruktion damkläder av Inger Öberg och Hervor Ersman.
Håven är lackad och slipad för andra gången och en sista strykning kommer ske ikväll. Med lite flyt hinner jag knyta nätet imorgon. Känslan just nu är ändå att man känner sig hyfsat hemma.

Byxorna är nästan klara. I söndags sicksackade jag alla sömmar för att det inte ska fransa sig och sydde på linningen. När jag var klar satt dom perfekt, inte. Byxorna blev för små. Det bar bara att sprätta upp, klippa till en ny linning och lägga till ett par centimeter. Nu sitter dom perfekt. Det enda som återstår är att lägga upp så att längden blir bra på benen, förstärka fickorna med kopparnitar och sy i en knapp. Hoppas jag blir färdig med detta på tisdag.

Individuellt projekt

Bakfickan och tumstocksfickan är sydda på ett speciellt sätt där man syr på fickan på utsidan och sedan trär igenom den till baksidan och sedan ser man bara en liten klaff. Jag fick hjälp av min kurskamrat som visade hur man gjorde det och även med dragkedjan. Svåra grejer det här men vad gott det blir när det funkar.

Individuellt projekt

Fickorna är svåra. Kristina vår handledare försöker förklara men jag har svårt att förstå. Hon visar bilder i böcker men det funkar inte ändå. När hon istället klipper ut små delar i papper som hon visar konkret hur man ska göra så går det upp ett ljus för mig. Jag måste ha visuella beskrivningar när jag gör något första gången annars tycker jag det är skitsvårt. Något man måste tänka på i framtiden då säkert många elever fungerar på samma vis Men att få känna på materialen och vrida för att se hur det sitter samman är det som funkar för mig.

Individuellt projekt

Mitt andra projekt är att sy ett par franska snickarbyxor i manchester. Inspirationen och mönstret har jag fått av en kurskamrat. Byxorna skall bli ganska kraftiga och ha en speciell ficka för en tumstock på sidan. I övrigt är byxmodellen ganska pösig så att det blir luftigt och rörligt. Tidsmässigt hade jag räknat med att byxorna skulle ta två dagar att göra och ack vad jag bedrog mig. Nästan hela förra veckan la jag på att sitta nere i sysalen och fem timmar i söndags. Från början hade jag tänkt att göra provbitar med olika metoder i mjuka material men jag tycker att det är ganska tråkigt med provlappar och är glad att jag satsade på att göra ett par byxor. I byxorna ingår väldigt många moment som är relativt nya för mig och det har varit oerhört lärorikt för mig att träna på att arbeta med mönster. Ibland känner jag mig oerhört dum och förstår ingenting men Kristina har hjälpt mig att komma på rätt köl och även om det ofta går fel och jag får sprätta så tycker jag att det är skoj. Min envishet hjälper mig nog ganska mycket också. Skam den som ger sig brukar far min säga. På bilden har jag klippt ut mina tygdelar. För att slippa dubbelt arbete så viker man tyget dubbelt. Viktigt att tänka på med manchester är att vara noga med trådrak och att tänka på vilket håll luggen går åt så det blir samma på alla ben och att den går medhårs.

Nätet, som jag bestämt att knyta själv, tar betydligt mer tid än vad jag hade tänkt mig. På ett studiebesök till hamnen i Fiskebäck fick jag äran att lära mig denna nobla konst att knyta nät. I ett avlångt magasin nere i hamnen satt gubbarna och knöt sina egna nät och när vi frågade hur man gjorde var de väldigt vänliga och ville visa upp sina idag ganska ovanliga kunskap. Vi fick köpa loss en rulle garn med nylonlina, en skyttel och en bit gammalt garn skickade han med på köpet. Det gamla garnet behöver man för att börja och ha något att fästa i. Förmodligen kommer jag inte hinna klart med nätet men tänker jobba på så får vi se hur långt det bär. Litteraturen som jag använt i håvprojektet är en bok som heter att göra sina egna fiskegrejer som jag hittade på min vfu. I övrigt har jag tittat på internet för att se hur håvar ser ut och hur andra har gjort. Innan projektet startade så ville jag snida in någonting i håven men tycker nu att utrymmet i handtaget är för litet och det skulle bara se inklämt ut. Kanske att jag gör det på håv nummer två som nu endast är formpressad. I övrigt har jag fått tips av klasskamrater, kursledare och nätbindare i Fiskebäck.

Individuellt projekt

Nu återstår inte så mycket på själva ramen. Hål ska borras med 2,5 mm borr för att kunna fästa nätet. Sammanlagt blev det 33 hål med 30 mm mellanrum. Dessutom behövs en ögla i änden, i mitt fall så sågar jag sönder en karbinhake så att jag får en ledad ögla. Ett hål på 6 mm borrar jag i änden där öglan ska fästas men först måste håven lackas och i skrivande stund så har jag strykit på det första lagret med lack. Tre lager räknar jag med att den behöver då den behöver vara väldigt tålig mot väta. Slipas måste det göras efter varje strykning. Lacket jag använder är ett snabbtorkande båtlack som jag blev rekommenderad i en båtbutik. Det bästa är tydligen två komponents båtlack men de såldes endast i ganska stora burkar.

Individuellt projekt

Sandpapper, sandpapper och detta sandpapper. Nu fick jag använda det stora sandpappret igen för att slipa ner handtaget till samma nivå som ramen. Vissa ojämnheter framkom nu mycket tydligt och man ser mycket lim på vissa ställen. Nu ska håven få en lite rundad form på handtag och ram. Ett spår för nätet tillverkas med lite olika metoder bland annat med en spik i ett skjutmått, med en såg som jag satt fast med en tving på en 6 mm plywoodskiva och slutligen med en liten nätt rund fil (se bilder).

Individuellt projekt

Nästa steg i projektet var att fixa handtaget. Teak fick bli bra då det tål väta bra och var det träslag jag haft tidigare. En tur till Abi trä löste det och där kan man köpa så små bitar som jag behövde. Jag gjorde en mall i furu först för att se hur det skulle se ut, detta gav mig även perfekta bitar som jag kunde ha när jag pressade ihop handtaget (se bild). Nu räckte det med att använda vanligt trälim.

Individuellt projekt

Efter ett dygn i press så hade limmet torkat. På vissa ställen var håven ojämn då det var svårt att såga helt jämnt. Inför andra pressningen på andra håven så spacklade jag pressmallen och resultatet på den blev betydligt bättre. Jag fick tips om att man kunde använda en list av metall också för en jämnare yta och för ännu bättre resultat kan man ha en en tunn skumplast som är lite flexande men spackel räckte bra. Nu börjar det tunga arbetet att sandpappra den jämn och fin. vilket jag här gör på ett stort sandpapper. Viktigt i detta moment är att fördela tyngden så att man inte nöter mer på ett ställe.

Individuellt projekt

Sedan var det dags för limning. För att undvika att håven skulle fastna för mycket i pressmallen så tänkte jag häfta fast skyddsplast på insidan men vår handledare Jonas rekommenderade vanlig plasttejp för att slippa häftklamrarna vilka förmodligen skulle lämna märken. Detta var även mycket enklare. Innanmätet från spånskivan sparade jag för att kunna använda som press invändigt. Ett speciellt lim ska användas som heter polyuretanlim som tål väta mycket bättre än vanligt trälim, dessutom expanderar det vid torkning och fyller igen där man måhända missat att limma. Ett tips på etiketten var att man skulle spraya ett moln med vatten över limmet. Jag vet inte varför men det känns som att det flöt ut bättre och blev mer glidigt när man sprayade. Jag glömde nämligen spraya när jag gjorde min andra håv och märkte att det blev lite klibbigare. Som tur var fick jag hjälp av min kurskamrat Stefan att limma och det var gott med ett par extra nävar. Många tvingar gick det åt och vi fick i ren panik borra två hål i innanmätet för att få press uppåt ( titta noga på bilden). Detta höll på att bli förödande då vi fick spån i limningen men det gick att sandpappra bort i ett senare skede.

Individuellt projekt

Här följer bilder och lite text från vårt nya projekt. Jag har valt att göra en håv och att sy ett par franska snickarbyxor. Jag visar bilder från mitt håvprojekt först där jag inledde med att såga ut 25 mm breda fanerremsor i tre lager teak varvat med två lager med björk. Då teaken var ganska spröd och otymplig så valde jag att blötlägga den för att den skulle bli mjukare och lättare att arbeta med. Den behövde inte ligga länge för att bli formbar. Efter det fick den ligga och formas i den pressmall som jag tillverkat utav spånskiva som jag hittade på vinden. Spånskivan är ihoplimmad i tre lager för att ha möjlighet att tillverka flera håvar i samma pressning. En mall till formen gjorde jag utav papp där jag bara gjorde ena halvan för att sedan kunna spegelvända den och få två exakt likadana sidor. Efter det sågade jag ut formen i bandsågen, här gäller det att vara mycket noggrann. Minsta lilla misstag visade sig senare synas efter pressningen.

Västkustens silver!

En paus ifrån slöjdandet är inte fel och det finns ingen bättre avkoppling än fiske. Här med en havsöring på nästan två kilo.

Materiell gestaltning

Nästa steg i utbildningen är materiell gestaltning och jag har valt att gestalta Tim Burton. Så här ser det ut just nu. En kropp som jag hårdlött ihop med silverlod. Kläder som jag sytt och ett huvud som ska snidas i trä.

Hästen!

Hästen i koppar är numera grön och ärgig som gammal koppar då den har legat i en hink med ättika och ångorna har gjort den grön. Ytterligare ett patinamedel har använts för att få den sliten.

Metall och sömnadsprojektet

Här kommer lite bilder från metallprojektet samt sömnadsprojektet. Skålen är i aluminium och är driven och planerad. Dalahästen är hopsatt till en hermetiskt tillsluten volym med ett litet hål för tryckets skull. Lampskärmen är ett test för prova på att hårdlöda med silverlod, fogarna blir fantastiskt hållbara med ytterst lite lod. I sömnad har jag sytt en fleccejacka med tyg från Didriksson och en recordbag i canvas. Keep sloyding.

Och så vart skåpet klart.

Äntligen är det klart. Utställning och redovisning igår följt av en god middag med klasskompisarna på La Village. "Skåpet" som varit det enda jag tänkt på i två veckors tid kan närmast jämföras med en obsession. Det sista man tänkt på innan man lagt sig och det första man tänkt på när man vaknat. Skåpet är gjort i björk. Lådor, knoppar och gångjärn är i valnöt. Nu ska det bara sicklas och på med lite olja så är det klart.

Deadline!

Analys

Så här långt har jag kommit. En strumpa är klar och den andra har jag bara gjort skaftet på. Målet var att hinna med en strumpa så tidsmässigt känns det som jag låg rätt så bra till. Strumporna är stickade med strumpstickor i strl 4. Garnet är av märket Svarta fårets raggsocksgarn och är speciellt anpassat för raggsockor. Från början ville jag sticka i 100% ull men kvinnan i butiken sa att de går sönder lätt och behöver vara uppblandade med polyamid. Skaftet är stickat med resårstickning de första 20 cm. Efter det så gjorde jag hälen som Petra hjälpte mig med. Efter det var man tvungen att minska ner maskantalet till de ursprungliga 52 till antalet. Detta gjorde man med en så kallad öhpt. Sedan var det bara att brassa på med räta maskor fram till tån där man smalnade av till det var 12 maskor kvar och då fick man snöra åt. Strumporna passade mycket bra på foten. För att piffa upp strumporna lite grann så broderade jag på ett egenkomponerat mönster som är influerat av lovikkamönser som jag hittat på bilder på nätet. Jag har ej följt något mönster direkt till strumporna. Petra har hjälpt mig med det mesta så därför kan jag inte länka något mönster. Det jag har lärt mig framför allt är att sticka jämnt, aviga och räta maskor plus att göra minskningar. I viss mån även lite olika möster som slätstickning och mosstickning men de är ju alla uppbyggda på aviga och eller räta maskor. Dessutom har jag blivit en hejare på att lägga upp maskor.
Pulsvärmarna/torgvantarna är i nuläget helt klara de är virkade med en 4mm virknål i ett ekologiskt ullgarn som kommer från Marks & Kattens. Jag valde ull eftersom jag ska använda dem när jag fiskar och att de har en värmande effekt då de är blöta. Virkningen tycker jag var betydligt enklare än stickningen och det var enklare att få det att bli jämnt. Man började med att lägga upp en ring med luftmaskor lagom stora så att handen gick igenom. sedan var det bara att virka runt runt en bit upp till handleden. I stället för att plocka båda trådarna så plockade jag bara den bakre och fick då ett snyggare mönster. Sedan var det bara att minska och öka så att den passade handen. När den blivit lagom stor så gjorde jag en bit på tummen så att passformen blev ännu lite bättre. Det var bara att bygga på från hålet på tummen på samma vis som man gjorde innan. Petra visade mig hur man gjorde hålet och det var bara att lägga upp nio luftmaskor och hoppa över nio i det vanliga mönstret. Avslutningsvis så broderade jag in med virknålen och ett grönt garn ett litet mönster som jag såg att Petra hade på en vante hon visade. Tidsåtgången var bra jag hann göra klart båda två. Mitt tema var vildmark eller friluftsliv och när vi fick uppgiften visste jag direkt vad jag ville göra och båda sakerna är sådana som jag kommer att använda och det är viktigt för mig att inte bara göra någonting som blir liggande.
Sammanfattningsvis så anser jag att det var väldigt svårt i början men med tiden fick man till knycken mer och mer. Ju duktigare man blev desto roligare blev det. Vissa saker kunde man klura ut på egen hand men allt för ofta satt man hemma utan att kunna göra någonting för att man inte kunde eller vågade chansa på hur man gjorde. Det var svårt att få till det när man hade tappat en maska eller gå tillbaka när man gjort fel. Där känner jag mig fortfarande väldigt osäker. Hur som haver så var det väldigt skoj att lära sig arbeta med garn och inte så svårt som man föreställt sig. Det är något som jag definitivt kommer fortsätta med . Om inte annat så måste jag få klart min andra strumpa.

Äntligen kom Petra tillbaka!

I torsdags hade vi hälkurs med Petra och det var i grevens tid för jag hade änna kört fast. Stickning hela dagen i torsdags vilket resulterade i att strumpa ett blev klar, till och med tån. Senare på kvällen gjorde jag även klart min virkade torgvante. Jag virkade tummdelen och broderade ett mönster. Petra visade mig hur man gjorde tidigare på förmiddagen.....tack för ditt tålamod med en lekman! Denna veckan har jag lärt mig minskningar och ökningar både i stickningens och virkningens ädla konst. Nu ska jag leta upp ett mönster så att jag kan brodera mina strumpor med ett lovikamönster. Länk kommer senare.

Os och hantverk- Great combo!

Sticka till sport är perfekt. Här möter Barca Atlethico. Jag har inte sett någonting men man hör allt. Os är ännu bättre att följa och man lyssnar på alla mellantider och svt:s underbara kommentatorer. Pulsvärmare/torgvante no:1 är så gott som klar och strumporna på bilden är ca 10 cm men i dagsläget 20. Strumporna har jag fått börja om på tre gånger då maskantalet 50 inte gick jämnt ut i resårstickningen och lite andra fadäser som att lägga upp maskor på fyra stickor, puhhhh. Nu måste jag träffa Petra imorgon så att jag kan börja med hålet för tummen och hälen till strumporna.

Mera stickande

Stickandet rullar på. Högst upp till vänster är en provlapp med resårstickning tittar man noga kan man tro att det är angripet av pälsängrar men tyvärr är det den mänskliga faktorn. Under den är det en slätstickning. Högst upp till höger en vävstickning som jag bara hunnit lite på. Den sista provlappen är en mosstickning. Det vita ullgarnet hittade Kristin åt mig på loppis och det röda är ett bomullsgarn.

Det första alstret.

Så här blev resultatet på min första provruta. Den är stickad med mestadels räta maskor men med några inklämda aviga maskor. Jag tippar på att den tog sammanlagt tre timmar att tillverka. Den ser ut mer som delstaten Texas än en kvadrat.

Glad att man har snälla klasskompisar.

Stickningsgurun Kristin hjälper mig med att lägga upp för mina första trevande räta maskor.

För en person som för endast ett fåtal år sedan upptäckte internet är det här bloggande lite nytt men tanken är att jag i framtiden här kommer att lägga upp bilder och texter om mitt slöjdande.