Analys/ diskussion

Mycket av analysen kom med när jag skrev om resultatet. Det jag främst känner att jag vill förbättra är metodiken hur jag ska kunna lära eleverna något som jag själv inte känner mig helt säker på. Då menar jag framförallt i de mjuka materialen. Jag är ändå glad att jag lade så mycket tid och gjorde ett par byxor för enligt kunskapsprofilen så är det här som jag har störst brister. Håven däremot tyckte jag skulle bli så roligt att göra så jag var bara tvungen. Men även där har jag lärt mig massor. Ytbehandling, arbeta med pressmall till faner och nätknytning. Även trditioner är viktiga för mig. Jag gillar saker som har en historia och yrkesstolthet. Snickarbyxorna har använts av snickare i Frankrike och är utformade på ett speciellt sätt för att vara praktiska. Just håvar har väll inte använts så jättemycket historiskt men nät har ju varit livsviktigt för människan sedan urminnes tider. Att få lära sig det var i varje fall intrssant för mig och förhoppningsvis så kommer någon elev med fiskeintresse att fråga mig en dag hur man gör sitt egna nät. Pressmallning är också en beprövad metod som används till möbeltillverkning och t.ex. svepaskar. Förmodligen kommer man inte stöta på just möbeltillverkning i skolan men svepaskar eller en håv kommer nog vara aktuellt.

Resultat

Resultatet av mina två projekt är att det tar alltid mer tid än man tror. Även om man tycker att man startar i god tid så stöter man alltid på förhinder som drar ut på tiden. Håven är jag hyfsat nöjd med, väldigt många barnsjukdomar är det på den som man nu med enkla medel skulle undvika. Som exempel är förberedelse av ytor i pressmalen ett bra exempel. Hade man lagt tid på det innan hade det sparat mycket efterarbete. Misstagen blir väldigt tydliga när man böjer faner och kan nog vara frustrerande om man gjort det i skolan med elever som förväntar sig goda resultat. Men i de senare åldrarna skulle det förmodligen fungera även om det skulle kräva mycket hjälp av läraren. Själva limningen var ett kritiskt moment då limmet började härda redan efter 10 minuter och på vissa ställen skulle man haft mer lim som fyllde ut mellanrummen. Lacken täcker springorna i viss mån. Annars hade jag en tydlig arbetsbeskrivning i boken jag använde och det underlättade mitt arbete kopiöst mycket. Tydliga bilder visade hur man skulle gå till väga. Många misstag har man också gjort. Misstagen har inte varit så ödesdigra utan man har snarare krånglat till det för sig eller använt fel metoder men jag antar att det är så när man gör något första gången. Lite missnöjd är man just nu att man inte hunnit knyta nätet och tidsmässigt så tog jag på mig ett för stort projekt. Håv två som endast är pressad kommer förmodligen bli mycket bättre, formen ser man redan nu att den är jämnare.
Byxorna är jag nöjd med till slut. Så många fel och man får ideligen sprätta men ligger man i så blir det hyfsat till slut. Sömmarna är inte supersnygga men byxorna är rejäla och noga sicksackade så de inte ska fläkas upp någonstans. De ska ju användas som snickarbyxor och behöver vara slittåliga. Nästan allt jag gjorde blev fel första gången. Dragkedjan, fickorna och linningen fick jag göra om. Men till slut blev det okej. Misstagen gjorde att jag lärde mig hur man gör och det känns som man utveclats enormt mycket. Man börjar känna sig ganska säker på arbeta med mönster nu är frågan hur man gör för att lära ut. Det måste jag förbättra.

Klockan är 11.45. Deadlinen för bloggandet är 12. Byxorna är i princip klara. Idag har jag sytt ett knapphål till byxorna och lagt upp dom. Det enda som återstår är knappen och nitarna till fickorna. Fickorna som man trädde in kallas för stolpfickor. Litteraturen jag använt mig av till byxorna är:
Mönster konstruktion damkläder av Inger Öberg och Hervor Ersman.
Håven är lackad och slipad för andra gången och en sista strykning kommer ske ikväll. Med lite flyt hinner jag knyta nätet imorgon. Känslan just nu är ändå att man känner sig hyfsat hemma.

Byxorna är nästan klara. I söndags sicksackade jag alla sömmar för att det inte ska fransa sig och sydde på linningen. När jag var klar satt dom perfekt, inte. Byxorna blev för små. Det bar bara att sprätta upp, klippa till en ny linning och lägga till ett par centimeter. Nu sitter dom perfekt. Det enda som återstår är att lägga upp så att längden blir bra på benen, förstärka fickorna med kopparnitar och sy i en knapp. Hoppas jag blir färdig med detta på tisdag.

Individuellt projekt

Bakfickan och tumstocksfickan är sydda på ett speciellt sätt där man syr på fickan på utsidan och sedan trär igenom den till baksidan och sedan ser man bara en liten klaff. Jag fick hjälp av min kurskamrat som visade hur man gjorde det och även med dragkedjan. Svåra grejer det här men vad gott det blir när det funkar.

Individuellt projekt

Fickorna är svåra. Kristina vår handledare försöker förklara men jag har svårt att förstå. Hon visar bilder i böcker men det funkar inte ändå. När hon istället klipper ut små delar i papper som hon visar konkret hur man ska göra så går det upp ett ljus för mig. Jag måste ha visuella beskrivningar när jag gör något första gången annars tycker jag det är skitsvårt. Något man måste tänka på i framtiden då säkert många elever fungerar på samma vis Men att få känna på materialen och vrida för att se hur det sitter samman är det som funkar för mig.

Individuellt projekt

Mitt andra projekt är att sy ett par franska snickarbyxor i manchester. Inspirationen och mönstret har jag fått av en kurskamrat. Byxorna skall bli ganska kraftiga och ha en speciell ficka för en tumstock på sidan. I övrigt är byxmodellen ganska pösig så att det blir luftigt och rörligt. Tidsmässigt hade jag räknat med att byxorna skulle ta två dagar att göra och ack vad jag bedrog mig. Nästan hela förra veckan la jag på att sitta nere i sysalen och fem timmar i söndags. Från början hade jag tänkt att göra provbitar med olika metoder i mjuka material men jag tycker att det är ganska tråkigt med provlappar och är glad att jag satsade på att göra ett par byxor. I byxorna ingår väldigt många moment som är relativt nya för mig och det har varit oerhört lärorikt för mig att träna på att arbeta med mönster. Ibland känner jag mig oerhört dum och förstår ingenting men Kristina har hjälpt mig att komma på rätt köl och även om det ofta går fel och jag får sprätta så tycker jag att det är skoj. Min envishet hjälper mig nog ganska mycket också. Skam den som ger sig brukar far min säga. På bilden har jag klippt ut mina tygdelar. För att slippa dubbelt arbete så viker man tyget dubbelt. Viktigt att tänka på med manchester är att vara noga med trådrak och att tänka på vilket håll luggen går åt så det blir samma på alla ben och att den går medhårs.